Kolleberga fylldes av orienterare
Orienteringsklubben OK Kompassen från Klippan hade verkligen tur med vädret när de anordnade tävling i Kolleberga utanför Riseberga. 350 orienterare från knatteålder upp till 90 år var anmälda.
Text Johanna Zachhau
Ulf Bengtsson är ordförande och tävlingsledare i klubben. Han kunde också konstatera att ytterligare ett femtiotal deltagare anmälde sig under förmiddagen direkt på plats för att kunna vara med.
– Klubben har inte haft tävling i dessa skogarna sen mitten på 80-talet, så det känns roligt, säger Ulf Bengtsson.
Han började med orientering 2015 och fastnade direkt.
– Orientering är två saker, motion och en belöning varje gång kontrollen hittas. Nu tycker jag att det är tråkigt att bara springa utan karta, säger Ulf Bengtsson.
Under den första timmen som tävlingen är igång startar en grupp varje minut.
– Det är blandade klasser, det kan vara både nybörjare och vana orienterare som startar på samma gång, säger Ulf Bengtsson.
Intäkterna från tävlingen går tillbaka till föreningens kassa.
– Vi brukar ha ett träningsläger på hösten då vi åker till Bornholm och vi bekostar våra medlemmars startavgifter när de tävlar. Så när man betalt medlemsavgiften är det en billig sport, fortsätter Ulf Bengtsson.
Precis vid målet står Josefin Gustafsson. Hon följer dottern Leonie, 8 år, via gps på telefonen.
– Det är andra gången som hon springer på egen hand, innan har hon sprungit tillsammans med pappa, säger Josefin Gustafsson.
De tillhör Jönköpings orienteringsklubb och har stuga i Mellbystrand, så de passade på att ta en skånsk tävlingshelg.
– Det är en bana med öppna och lättsprungna banor, men i slutet kommer en seg och lång backe, säger Ulf Bengtsson som också står och hejar vid målet.
– Nu kommer hon! säger Josefin Gustafsson när hon ser dottern Leonie snabbt och lätt ta sig an den sista backen, stämpla den sista kontrollen och ta sig in i målet.
– Det gick bra, jag tog alla kontrollerna, säger Leonie Gustafsson när hon pustar ut efter målgång.
– Det är roligare att springa själv. När jag sprang med pappa sist så gjorde han fel och då fick vi springa en extra kilometer, säger Leonie.